-
Trött och uppladdning med bilmekande
Äntligen börjar man orka med sin gamla kropp igen. Tidsomställningen efter USA gick för knoppen på ett kick men resten av kroppen ville inte hänga med i svängarna.
Kanske var det en och annan bacil som kroppen hade att ta i tu med också. I alla fall så tog jag soffan i belägring några dagar. Nu känns allt mycket bättre.
Vid hemkomst fick jag se att vår bil hade ett täcke över ena sidorutan! Och jag undrade lite försynt, vad nu detta var?
Min kära fru sa med sorgsen röst,
- Sidorutan har ramlat ut..
- Sidorrutan!? Ut!?
Det stämmde. Hela rutan hade lossnat och skramlade runt långt nere i dörren..Efter någon timme sökandes på nätet efter servicehandbok, var jag redo att leta skruvskallar och trilskas med ”platsklipps” i 10 minusgrader.
Med servicemanualen överladdad till iPaden, skruvmejslar och en stor portion tålamod, gick jag an! Med lite speciallim (som förhoppningsvis härdar till våren..) och lite trix sitter nu rutan fint igen på sin plats!
- Allt är i ser plockat. Nu ska vi bygga ihop!
- Rutan på plats. Nu ska den bara limmas fast i fästena!
- NEJ! Ner i dörren ramlade en skruv..
- .. med magneter och lite letande så, upp kom den!
- Klart! Allt som förr igen!!
-
Väl hemma efter cirkus
När frustrationen (läs: förnuftet) var som störst och väntan kändes oändlig, trodde jag aldrig att jag skulle komma hem i tid. För att till:
- Hemresedagen vaknade vi till ett kraftigt snöfall. En oro i magregionen startade.
Charterplan + liten flygplats + massor av baggage + många personer, gjorde oron bara större.Smidig hantering av baggage och ”nästan i tid” boarding, lungade hemresenerverna lite. MEN sen..
Snöfallet fortsatte, planet blev för tungt för rådande väderlek. Baggage var tvungen att lastas av. Ny oro för sent ankommande baggage.. ny väntan för av-isning..
.. Av-isningsvätska slut. Annat plan prioriterat. För mycket snö på vingarna = handarbete med sopkvast. Ny väntan. Av-isning. Lyckad av-isning. Plan i luften.
Snabbt, smidigt och inte det minsta EFFEKTIVT!
Hela historien tog 5h!! Och vi satt snällt och väntade i planet.
Så efter 6h i planet (flygresan var på 50min) var vi framme i Boston. Tyvärr 30min försent för att nå vårt plan till Europa. Tunga suckar från församling.
Men sedan släppte det. Lufthansa gjorde ett strålande jobb och fick över alla på andra flygningar! Själv landade jag i Oslo bara 1h senare än planerat! Puh!Väl hemma med tvättmaskinen rofyllt snurrande i bakgrunden, kan man enkelt sammanfatta hela historen med: Detta händer bara i USA..

och totalt 7:a i Totala WC-cupen
-
Masstart med mersmak
Inte kan man vara missnöjd. Även om jag inte är nöjd över sista skyttet. 2bom är för många i en och samma serie. Jag grämer mig däremot, för det var en bra serie..
Men att få vara med och ”styra” loppet är kul. Körde kanske lite väl aggressivt mitt i loppet och det fick jag igen på sista varvet. Men man måste ju prova.
Fredrik gjorde ett riktigt bra lopp! Fantastiskt roligt!Väskan är packad och nu väntar, i morgon bitti, en resa hem. Då får vi bara knäppa händerna och hoppas att vi får en kortare resa än vad Jenny, Magnus och Björn hade.
-
Fort Kent + Jaktstart = 100% Träff
Första gången jag besökte Fort Kent var vid WC-tävlingarna 2004. Då fick jag min första plats på pallen efter felfritt skytte. Idag gjorde jag det igen, sköt 20 träff av 20 möjliga. Så jaktstart + Fort Kent = 100% träff. Så är det bara!
Riktigt bra lopp. Jag var i min bubbla hela loppen. 100% fokus. Skönt att känna att jag bemästrar det.
Nedan lite bilder som jag samlat på mig under veckan. Det är speciellt här i USA.
- Moderna lyktor men..
- Gamal häst i arbete
- Det finns stora släp och det finns större släp..
- Kallt! -28°C. Röken stiger rakt upp..
- Allt är större här borta!
- Tydligen kan även jag tappa ordningen..
- Jag gillar heltäckningsmattan i gången..
- Stickiga damer
- Ted = skäggig
- Här ligger fingar, näsa och kinder färdiga att klistras på.
- Tejpade händer! Tejp + innehanske + skidhanske..
-
Fort Kent
Vad blev Nu detta.. Att bomma två är ingen fördel om man vill komma högt upp på listan.
Tänk att åkningen kändes bra men man blir krossad. Ibland är resultaten konstiga åt ena hållet ibland åt andra.Får deppa lite med några Amerikanska efterrätter i eftermiddag.. Att göra sliskigt söta, får väl även skjuta in, farligt goda bakelser, det kan de. Men att hålla vikten kan de inte.
Det är chockerande att se hur amerikanernas kroppshyddor ser ut. Jag upplever att över 80% av studenterna i matsalen har över 30 i BMI, dvs fetma. 15% ”bara” överviktiga medan ynka få procent ser ”normala” ut.
-
Yes!!

Att få kliva upp på segerspallen är alltid riktigt trevligt!Ännu en bra dag. 2:a åktid och matchboll i sista stående. Detta gången blev det bom MEN nästa gång.. Väldigt lösa spår men klarade för första gången att åka riktigt fort till trots. Det gillar jag skarpt! Vid nästa spurt hoppas vi på betongunderlag, då jäklar..
I morgon resa till Fort Kent. Det är ett ställe som ger positiva vibbar. Min första pallplats kom där i 2004.
Har uppdaterat Bildarkivet med bilder både från Oberhof, Ruhpolding, Antholz och Presque Isle.























