Trött och uppladdning med bilmekande
Äntligen börjar man orka med sin gamla kropp igen. Tidsomställningen efter USA gick för knoppen på ett kick men resten av kroppen ville inte hänga med i svängarna.
Kanske var det en och annan bacil som kroppen hade att ta i tu med också. I alla fall så tog jag soffan i belägring några dagar. Nu känns allt mycket bättre.
Vid hemkomst fick jag se att vår bil hade ett täcke över ena sidorutan! Och jag undrade lite försynt, vad nu detta var?
Min kära fru sa med sorgsen röst,
- Sidorutan har ramlat ut..
- Sidorrutan!? Ut!?
Det stämmde. Hela rutan hade lossnat och skramlade runt långt nere i dörren..
Efter någon timme sökandes på nätet efter servicehandbok, var jag redo att leta skruvskallar och trilskas med ”platsklipps” i 10 minusgrader.
Med servicemanualen överladdad till iPaden, skruvmejslar och en stor portion tålamod, gick jag an! Med lite speciallim (som förhoppningsvis härdar till våren..) och lite trix sitter nu rutan fint igen på sin plats!
- Allt är i ser plockat. Nu ska vi bygga ihop!
- Rutan på plats. Nu ska den bara limmas fast i fästena!
- NEJ! Ner i dörren ramlade en skruv..
- .. med magneter och lite letande så, upp kom den!
- Klart! Allt som förr igen!!
Comments for this entry are closed at this time.













Kommentarer
Undrar om det finns nåt som du inte fixar????
sjunger förtjust: ” ja min storebror han kan fixa han, ingen fixar så braa som han..”
det finns ingen som du bror!